Jörgen skriver själv om kvällen…
Jag fick verkligen en härlig kväll på min 1 000-klubbsmatch. Jag valde att bjuda in samtliga kuskar/tränare som klarat av att ta 1 000 eller fler segrar, och 15 stycken stjärnor dök upp och startlistan blev häftig med 36 000 segrar i bagaget – snacka om imponerade siffror. Varje år kör vi cirka 9 000 travlopp i Sverige, så med andra ord har dessa killar vunnit varje lopp – i fyra års tid. Det om något kallas respekt.
Vi, jag tillsammans med Dalatravet, hade även bjudit in mina nuvarande hästägare och även ägare som jag vunnit åt någon gång under karriären.
Dessutom var samarbetspartners och kompisar bjudna – och totalt kom 300 personer som hade en mycket trivsam kväll och natt.
Vi började med snittar och bubbel, därefter en fyrkamp för de inbjudna VIP-gästerna, det vill säga kuskarna. Fyrkampen bestod av travrelaterade grenar.
Tävling ett: Ja och nej-frågor med travinriktning. Vinnare: Mikael J Andersson, överlägsen segrare.
Tävling två: Kuskarna ställde upp sig på en rad, blundade och skulle sedan räcka upp handen efter 1 minut, 7 sekunder och 7 tiondelar – det vill säga världsrekordet för en travhäst. Där var Sven-Erik Landin etta, och mindre än en sekund ifrån tiden.
Tävling tre: Gissa vikten i gram på en aluminiumsko och en järnsko. Vinnare: Jan-Olov Persson, som var 50 gram ifrån den totala vikten. Järnskon vägde 211 gram, och aluminiumskon 99 gram.
Tävling fyra: Köra Monté Pyton, där verkligen fighting face kom fram på kuskarna. Monté Pyton är en plasthäst som rör sig med en sulky bakom, där kusken på en tv-skärm ser loppet framför sig. Denna häst är uppställd på de flesta travbanor, och är du sugen att testa så finns möjligheten på banorna. Monté Pyton sköttes av Dalarnas Ponnytravklubb under kvällen på ett föredömligt sätt.
Alla kuskar körde samma bana, en och en, inför en entusiastisk publik som skapade bra stämning. Se bland annat Twitter-filmen här när Stig H Johansson körde.
Där blev det dött lopp i det första inofficiella mästerskapet i Monté Pyton-körning då Håkan ”Hockey” Eriksson och Leif Berggren landade på 156,2 sekunder. Stig H Johansson fick massivt stöd, och hans fighting face satt där precis som det vore en final i Elitloppet. Hans tid: 156,4 sekunder. Jag valde att inte delta i fyrkampen, men efter publikens tjat ställde jag upp och fick tiden 156,3 sekunder. Hyggligt surt att inte få tvåla dit vinnarna, kändes surt att vara en tiondel efter.
Totalsegrare blev Håkan Eriksson, som fick stor pokal. Han såg väldigt taggad ut i vagnen, så han har redan berättat att det blir en oväntad comeback i augusti. Citatet: ”Det här var så kul, så det blir comeback på Solvalla i augusti”. Kul va?
Kvällen fortsatte sedan med en buffé där köttet var vildsvin och rådjur från närområdet. Efter det följde kaffe och tårta, och sedan dans till bandet Time Machine in på småtimmarna.
Festen anordnades i teamets nybyggda unghäststall, som numera heter ”Knattebo”. En namntävling har funnits på hemsidan, och intresset har varit stort. Slutsegrare blev Mats Gunnarsson, teamets equiterapeut som har jobbat tillsammans med oss i 18 år. Han brukar säga: ”Idag ska jag jobba med knattarna”, därav namnet.
Knattebo ligger mellan gårdarna Karlsro och Kängsbo.
Jag är oerhört tacksam till alla som kom, alla som hjälpte till på ett eller annat sätt och ett tack till Dalatravet som hjälpte mig att arrangera detta oförglömliga minne för mig.
För massor av bilder, besök Team Westholms Facebook-sida. Här under följer ett axplock av bilder på VIP-besökarna: 1 000-kuskarna. Fotograf Jessica Ortiz Bergström, för fri publicering.
Sportsliga hälsningar
Jörgen Westholm
