Malin Hammarskjöld om livet i Australien…
Malin Hammarskjöld jobbade hos Team Westholm för några år sedan, och valde efter sejouren hos oss att flytta till Australien för att jobba – där hon fortfarande är kvar men för ett tag sedan var hon hem på besök, och passade på att komma till Karlsro!
Här nedan berättar hon om sina upplevelser på andra sidan jordklotet. Intressant läsning.
Hur är äventyret i Australien? Samt berätta om vad du gjort samt dina intryck.
– Australien är ett helt fantastiskt land! Jag har genomgående haft bra upplevelser och träffat jättemånga trevliga individer, både två- som fyrbenta. Jag jobbar hos en tränare som heter Matthew Craven, han har ca 40 hästar i träning och håller till 2.5 timme väster om Melbourne. Där nere har jag hand om både passgångare och travhästar, lite olika, men ändå exakt samma sak. Jag fick chansen att börja rida montélopp väldigt fort där nere. Inom 3 veckor efter att jag kommit ner så hade jag min första placering i första loppet på Australensisk mark. Har även haft privilegiet att få ta hand om ”finhästarna” alltså de som har rest runt i Australien och sprungit i några årgångslopp. Passgångaren Can't Refuse, till exempel, fick flyga 4 timmar över till andra sidan av Australien (Perth) och där fick jag ta hand om bara den hästen i 3 veckors tid!
Det är mycket svårare att ta körlicensen där nere, man behöver rekommendationer från tränare, teoriprov, intervju med måldomarnämnden, samt köra minst 30 provlopp under 6 månaders tid. Den började jag med i Mars. Under November månad körde jag mina första lopp. Då fick jag helt otroliga 5 (!) styrningar första kvällen. Det resulterade i 2:a, 1:a, 3:a, 2:a och en lite kass styrning från mitt håll i det sista loppet. Antar att någonting fick ta mig ner på jorden igen efter den ruggiga starten. Karriärens första uråkning fick jag redan i det 9:onde loppet jag någonsin körde. Låg i tredjespår i första sväng, hästen ser utgången, gör en 90 graders vändning, hästen i rygg springer rakt in i mig och jag tippas ur. En av de mer rutinerade kuskarna sade att han inte hade åkt ur första gången förens lopp 300-400 ungefär. Men man har väl hört att det ska börjas i tid! Lite giftormar och otrevliga spindlar ser man då och då. Dock mycket vanligare med Kängurur och Koalabjörnar. De relativt få gånger vi ser ormar, vägs definitivt upp av möjligheten att få träna hästar på stranden. Australien har helt otroliga miljöer och i och med att jag har rest med hästarna har jag också fått möjligheten att se en del av det. Utöver det så har jag haft lite semester med några kompisar och sett mer av landet på det sättet.
Hur mycket loppkörning har det blivit?
– Har än så länge kört 27 lopp sedan jag fick licensen. Om man inkluderar de 10 montélopp jag har ridit denna säsong (mellan 1 oktober 2016 och sista september 2017) så är resultatet 3-9-1 (2 sulky, 1 monté) med en platsprocent på över 35!
Borta bra men hemma bäst, eller?
– Nog är det lite så, borta bra men hemma bäst. Dock gillar jag ju inte riktigt kylan, så i just det fallet måste jag nog välja Australien före Sverige. Jag stannar i Australien tills visumet går ut i November. Välplanerat nog så är årets största travvecka i Nya Zeeland veckan efter att det australensiska visumet går ut. Så det blir nog en liten omväg hem till Sverige nästa gång jag kommer.
Snabbjobb med två hästar på släp. Vanligt förekommande i Australien.
