Jag känner oro över framtiden, det är ovissa tider och världsläget har hastigt förändrats.
Därför har jag skrivit av mig och hoppas att ni orkar läsa det här.
Jag vill verkligen hålla på med det det jag brinner för, hästarna, i många år framöver.
För sportens bästa!
De aktivas intresseorganisationer; hästägare, tränare och uppfödare gick gemensamt vid ST:s möten i Malmö Derbyhelgen fram med att behovet för att kompensera hästägarna för årets kostnadsökningar är 150-200 miljoner kronor.
Tyvärr känner jag att risken är att detta gjordes för döva öron. ST:s ledning verkar fortfarande tycka att annat än att prioritera de aktiva är viktigare.
Därför hoppas jag att vi ägare, uppfödare och tränare kan enas om att nuvarande situation och utveckling inte är hållbar. För att inte skapa interna stridigheter ska min nedan föreslagna nerdragning av 15 procent på tävlingsvolymen vara jämnt fördelad över alla banor, liksom att prismedelshöjningen ska läggas ut som ett procentuellt påslag lika på alla lopp. Snacket om att det ”inte finns pengar” köper jag inte. Det går att skapa ekonomiskt utrymme om man slutar köra på i invanda hjulspår och istället ändrar i sina prioriteringar.
Det här är min syn, och nedan listar jag ett antal konkreta förslag.
* Vi behöver minst 200 mkr 2023 = 20 procent högre prispengar i alla lopp.
* Det är mycket snack runt det här med att bygga en ny hästsportens fond. För mig är det väldigt enkelt: vänta med det tills de skenande kostnaderna för oss aktiva har mattats av och kommit under kontroll. Alltså budgetera med att inte göra någon fondavsättning alls under 2023.
* 15 procent ner på 2023 års tävlingsschema på grund av kraftigt överdimensionerad tävlingskalender = cirka 130 dagar färre ggr 170 000 i minskade arrangörskostnader/dag = 22 mkr. Eftersom alla ser att det är massor med lopp med få startande är det väl dags att erkänna för oss själva att tävlingsprogrammet behöver bantas.
* Mer lopp/pengar för endast svenska hästar. Idag är vi generösa och undantar inte ens de 20 procent av det som kan kallas vår egen kvot enligt EU-reglerna.
* Fast procentsats på ATG:s spelnettointäkter till de aktiva är en framtidsmodell. Det tror jag skulle förbättra sinnesstämningen hos många, som nu känner att det inte spelar någon roll vad vi gör, det kommer ändå inte ut något av kakan.
* Inga subventioner till stall/boxhyror från banor till de som hyr stall av travsällskapen. En sned incitamentsmodell har skapat förutsättningar för att vissa travsällskap eftersträvar sådana lösningar. Det snedvrider konkurrensen och innebär att sällskapen får in mindre pengar som alla aktiva kunnat få ta del av.
* Öronmärk 40 mkr av ATG:s marknadsföringsbudget (= cirka 10 procent av den budgeten) till ST:s sportbudget. I gengäld ska vi aktiva ställa upp på event och aktiviteter som syftar till att öka intresset för sporten. Sportens största namn, de mest kända hos allmänheten, får ta ledartröjan.
* Låna det som fattas av vårt rika dotterbolag ATG. Vi får ju alltid höra hur fantastiskt bra ATG är och går och hur mycket det är värt; cirka 30-40 miljarder kronor, och som vi aktiva genom banorna äger till 90 procent. Att låna till konsumtion är egentligen big no-no, men i en extrem och svår situation som nu, när alla är medvetna om förutsättningarna för lånet, måste det kunna vara okey.
* Tickster ska göras om och göras rätt. Hela Tickster-grejen är, som den har utformats, verklighetsfrämmande för hur det fungerar mellan ägare och tränare. Systemet har skapat en massa missnöje och – är jag säker på – bidragit till de hemskt svaga publiksiffror både många av storloppsdagarna i sommar och vardagstravet nu har. När pandemirestriktionerna släppte borde ST och banorna gjort allt som stod i deras makt för att få folk som tidigare gått på trav att börja gå igen. Med Tickstergrejen blev det precis tvärtom. Folk som varit trotjänare i sporten massor med år känner sig inte önskvärda. Vi måste kunna dra en lärdom av detta exempel med Tickster; att allt inte alltid blir rätt från början, men då kunna erkänna det och snabbt förändra det som blev fel. Ha gärna oss aktiva som bollplank. Det är vi som är ute och hör missnöjet på banorna.
* Jag skulle vilja en incitamentsmodell för banor som fortfarande vill ha publik och är bra på att ta hand om sin publik. Sådana banor måste kunna belönas.
* 2020 amorterades 632 miljoner av på ett lån från ATG som hade att göra med det misslyckade pokalårsprojektet. Jag tyckte redan då att det borde delats upp på flera avbetalningar…
Jag hoppas att andra har fler bra förslag som man kan ge sina BAS-organisationer.
Många tänker kanske att nu är det bara en gnällig Jörgen som skriver av sig.
Men jag har alltid stått upp för sporten och det är så jag hoppas att även detta ska uppfattas. Jag försöker tänka konstruktivt i detta svåra läge. Frågan är hur de tre stora BAS-organisationer jag känner att jag är delaktig i ska kunna enas och driva igenom frågan om 20 procent mer att tävla om 2023. Får vi inte det tillskottet anser jag att det är dags att pausa tävlandet 1 januari en stund.
Nu är det dags för de aktiva att vakna! För få bryr sig om sportens framtid! Det finns de som säger att det är bättre ekonomiska förutsättningar nu än någonsin i sporten. Det gäller i vart fall inte hästägandet, för kostnadsutvecklingen under dessa tio år har varit kraftig.
Som slutkläm på detta (långa) inlägg: I vartenda ST-dokument poängteras det att rekryteringen är det övergripande målet. Rekrytering av hästägare, rekrytering av aktiva. Men jag som aktiv upplever inte att vi gör tillräckligt mycket för rekryteringen.
Tack för ordet och för att ni läste ända hit.
// Jörgen Westholm, med 113 travhästar i träning och aktiv uppfödare/hästägare.
