Här är en blogg där hon berättar om sig själv.
Hej!
Karolina Jakobsson heter jag och är relativt ny i Team Westholm, jag har jobbat 4 veckor nu. Jag är 28 år och kommer ursprungligen från Borlänge. Anledningen att jag en gång började med det här var att vår närmsta granne där jag växte upp hade travhästar, och från 7 års ålder tillbringade jag all tid jag kunde i stallet. Man kan väl säga att jag har gått den vägen som ST hoppas att ungdomar ska ta, jag började på travskola, tävlade ponnytrav i många år innan jag köpte mitt första varmblod som jag så småningom tog licens med. Jag jobbade 5 år hos John Byström, samtidigt som jag var ungdomsansvarig på Romme och hade hand om banans travskola. Mycket utvecklande år där jag verkligen hade folk runt mig som trodde på mig och jag fick chansen att köra rätt mycket lopp.
2008 ville jag se mig omkring litegrann och jag har jobbat hos Jim Oscarsson, Ola Samuelsson och Tomas Pettersson innan jag började hos Robert Bergh och sista 2 åren har jag jobbat på hans franska filial tillsammans med min sambo Micke. Att få chansen att jobba utomlands är jättemycket värt. Arbetet med hästarna som köra häst och skotta skit är väl inte så stor skillnad, men att ta sig iväg på trav och alla pratar franska runt omkring en var förstås nervöst i början!
Jag har lärt mig en hel del där nere. Att vara tillbaka i Sverige är förstås skönt på sätt och vis, allting går så mycket enklare här, men jag är väldigt glad att jag har varit där. Frågan som ”alla” ställer nu är om jag har lärt mig franska, och jag brukar svara att jag förstår lite grann vad fransoserna säger, men de brukar inte förstå mig…
Ett antal egna hästar har passerat genom åren och nu har jag min tidigare starthäst Quidia kvar, som är på betäckning hos Andover Andover och hennes ettårige son efter Sinou Madrik som vi börjat köra in.
Jag tror och hoppas det ska bli bra att jobba hos Jörgen, det känns bra såhär långt. Jag spar med att skriva om mina passhästar till nästa blogg, då jag har fått ta över Robins hästar, och han skrev om dem förra veckan.
Det går förstås inte att skriva en blogg dagen efter elitloppet utan att nämna något om det. Commander Crowe var bara bäst i år och en värdig vinnare. Kusken Cristophe Martens träffade vi ofta när vi var i södra Frankrike och tävlade, och det är en trevlig kille. En del tycker att det var ett franskt ekipage som vann i år och hade hellre sett en ”svensk ” vinnare, men i mina ögon är Commander Crowe hur svensk som helst, både född och ägd här, bara tränad av en fransk tränare, och man har fortfarande på näthinnan de 23 raka segrarna han tog i början av sin karriär…
Vädret var kanon hela helgen och väldigt hög nivå på alla loppen. Ändå var det som värmde mest att se Jim Frick leda defileringen till kallblodsloppet med Järvsöfaks. Jag tror hela publiken förstod hur stort det var, och på stallbacken stod människor och torkade ögonen framför storbildsteven när de intervjuade Jim i vinnarcirkeln efter loppet. Stort!
Ha det bra tills nästa gång, vi ses på travbanorna i sommar! Karro
