Vi hyllar en champion!
Mats och Kristin rullar precis in på gården. De har kört från Nyköping för att komma på vår spontana hyllning av Super Light.
– Har man knådat kusen i sju år måste man väl för sjutton komma på hyllningsfesten, sa Mats och hoppade in i bilen för tre timmar sen… Nu är klockan över tolv och de är här…
Vi sitter ett trettiotal och lyssnar på Jörgens tal och anekdoter från en lång saga med Super Light.
Själv var jag borta hela dagen och hade ingen aning om hur det gått, förrän jag såg sändningen klockan 18. Jag skulle ringa Jörgen efteråt, och han berättade att det troligtvis skulle komma en del folk ikväll. Jag kom hem klockan 19.30, Signe somnade 21.00, de första gästerna kom 21.30, som det brukar vara hos Familjen Westholm! 🙂
Tydligen kunde han inte sova i natt, för han var så nervös. Inget jag märkte av, för jag sov ju… Inte kunde han äta heller, men tydligen hade han i alla fall sagt till Samuel att han hade tänkt sig en fest om Super vann. Inget jag fick veta, inte heller att han var så nervös.. Kanske skulle det bli för jobbigt att berätta?
Att vissa hästar betyder mycket för Jörgen är helt klart och Super Light har verkligen en speciell plats i Jörgens hjärta. Han har varit riktigt rörd idag, innan loppet var han nog mest spänd för att det skulle bli hästens sista start och för att han så högt önskade honom en seger. Efter loppet är det en lättnad.
– Det är ju som en boxare, han vill ju inte avsluta karriären med en hjärnskakning! sa han i ett av sina tal.
Det kanske är lite travnördigt, eller så är det bara naturligt när man lever som vi gör, med trav och hästar morgon, middag, kväll (och natt ganska ofta), men när Signe döptes så gjorde vi det i den fina segerbucklan som Super Light vann i Oslo Grand Prix. Så Super kommer ju att leva vidare i vår familj!
Jag känner inte Super Light så bra (jag känner hans tränare lite bättre hoppas jag..), jag träffar honom ibland och tycker att han är en härlig häst, nästan blyg och försiktig i boxen, ofta backar han och står längst in. Inte riktigt som sin tränare, som väl knappast kan anklagas för att vara blyg… Däremot har han god aptit, han går ständigt på diet, och det gör ju Jörgen också. På banan tror jag också att de har samma personlighet, de ger järnet! (ingen skulle dock kalla Jörgen för den "lille krigaren…..)
Ibland anklagas travbranschen för att vara för penningstyrd och att hästarna behandlas som om de vore maskiner. Jag som levt i travet hela mitt liv vet att den mest av allt handlar om känslor. Om förhoppningar, drömmar och kärlek till hästarna. Och om tålamod… Varje unghäst är en dröm och ibland, som i Super Lights fall varar den drömmen ända till hästen är tolv år. Det är stort!
Att se en hur en häst kan påverka en människa så mycket är faktiskt lite häftigt, och om jag inte visste att det vore en häst som tog så mycket energi och uppmärksamhet från Jörgen skulle jag kanske vara sotis…
Jag berömmer inte Jörgen allt för ofta, ibland kommer jag på mig själv med att mest säga vad som är fel och behöver förändras, förbättras. Men, att ha tränat upp och tävlat en häst från tre till tolv år, lyckas köra in 11,5 miljoner och startat i fyra Prix d’Amerique, två Elitlopp och vinna Oslo Grand Prix är faktiskt värt lite beröm…
Så, stort grattis Jörgen (och givetvis alla i teamet som har legat bakom Super Lights framgångar)!
Det här kanske blev lite rörigt, men klockan är 01.12 och med ena örat hör jag Jörgen berätta ännu en av sina historier.. Natten tycks bli lång och jag tvivlar inte en sekund på att Jörgen kommer att sova som han brukar, d v s som en stock!
Sara
